Grafiska ismönster...

När isen spricker upp och börjar bli full av luftbubblor eller på annat sätt börjar smälta sönder så börjar det bli mycket intressant ur ett fotografiskt perspektiv. Att vandra längs en strandkant för att hitta motiven är alltid lika spännande. Ibland uppenbara sig spännande figurer eller andra symboliska ting. Men det kan också bli rent grafiskt vackra motiv.

Idag visar jag just fram några grafiska isbilder som jag gjorde i samband med att isen smälte här i Kolmårdsskogen...

Rågetsmöte i det blå ljuset...

Idag visar jag fram en bild från en tidig vårmorgon, då jag hade turen att få möta en råget i det härliga, blå morgonljuset ute på det vidsträckta sädesfältet...

Rimfrost...

I soluppgången gnistrar det om rimfrosten som under den kyliga natten lagt sig som ett vitt, förtydligande lager runt markväxtligheten och trädens spretande grenar. På något sätt är just rimfrosten något riktigt extra och stämningsfullt då solens första solstrålar orkar sig över horisonten och träffar detta tunna, vita lager.

På senvintern får man dock vara på tå om man vill fotografera rimfrosten, just i detta ögonblick. Eftersom att solens strålar värmer den här tiden på året, så tar det inte alls lång tid innan rimfrosten försvinner, då solstrålarna träffar. Här är två olika bilder, där rimfrost och kyla har fått spelat en viktig roll i bilderna...

Stenen, isen och skogen...

En stämningsbild från Kolmårdsskogen under en senvinterdag. Den här dagen bjöd på kyla och dimma. Även om kylan var bitande kall så kändes det som om isen sakta men säkert höll på att gå upp. Jag gillade verkligen hur stenen här bröt igenom isen, så att det uppstod ett stjärnmönster och i bakgrunden - den vackra Kolmårdsskogen...

Silhuett i morgonrodnaden...

En bild på en ormvråk en tidig senvintermorgon. Högst upp i en av de gamla björkarna finner jag silhuetten av denna vackra rovfågel, som spanar ut över hagar och fält för att hitta ett byte att jaga efter. Denna morgon bjöd verkligen på ett riktigt elegant omvråksmöte i den härliga morgonrodnaden...

Vinter och snö...

Det är tyst och stilla i skogen. Den vita, tunga snön har bäddat in skogen och skapat en ny form av dovare akustik. Det känns som att det skulle gå att höra en nål falla till marken, även om det är dryga 10 centimeter snö den då landar i.

På en höjd längre in i skogen står en råget och spanar ut genom skogens vidsträckta pelarsal. Råbocken som hon hänger samman med har redan hunnit en liten bit längre bort, då snön inte tycks vara något som stoppar honom. Detta blev ett riktigt härligt och fint rådjursmöte denna fantastiska vinterdag. För mig är denna bild ett bevis på djuren faktiskt finns och lever, även när det är vinter och kallt...

Senvinterstämning i Kolmårdsskogen...

Från ett berg och ett favoritställe sitter jag och betraktar hur solen sakta går ned bakom Kolmårdsskogens mörka trädridå. Ett varmt, gyllene ljus infinner sig då solen allt mer försvinner ned bakom de stora träden och horisonten. Plötsligt hör jag en sparvuggla ropa längre bort i skogen, strax efter svarar en kattuggla från ett annat håll. Det är något visst med just den här tiden - senvintern då solen återigen börjar att värma och så de gyllene solnedgångarna...

Den ensamma grågåsen...

Nu är äntligen gässen här!
På morgnarna går det att se gässen komma flygande i plogar mot fälten. Det är så underbart att höra dem återigen och även veta att de nu är här för att stanna en längre tid och inte på väg härifrån.

Den här grågåsen stod ensam på ett fält och spanade, kanske hade hon flugit vilse eller helt enkelt hittat ett alldeles eget fält fyllt av "mat"?! Jag tycker att bilden blev rolig, där grågåsen står på höjden och spanar...

Skuggor om natten...

Det är någon som stryker runt i skogen utanför mitt fönster på natten. Allt jag kan se är mörka skuggor som hastigt rör sig i det kolsvarta mörkret mellan träden. Inte ens stallampan på knuten klarar att lysa upp tillräckligt för att jag ska se. Ibland får jag en skymt av att någon står bakom enrissnåret och betraktar mig, där jag står i köksfönstret och spanar ut. Rådjuren som brukar vara här och äta utanför huset, stannar nu upp och tittar sig omkring. Ingen tvekan om att de nu också ser skuggorna i mörkret. Plötsligt börjar rådjuren att uppträda stingsligt, innan de hastigt försvinner in i skogens kolsvarta mörker.

Det är tyst och stilla en stund, så efter en tid ser jag en mörk, blöt vålnad försiktigt vandra fram i ljuset - Aha, nu ser jag! Vildsvinen har hittat hem till mig...

Vårbäcken forsar fram...

Sångsvanar, tranor, sånglärkor, blåsippor, tussilago m.m. Allt efter det ena vårtecknet avlöser det andra blir det allt tydligare vart vi sakta är på väg. Det är våren som nu är här! Sakta kopplar denna fantastiska årstid sitt grepp om naturen och mer och mer tydligt blir det att livet nu sakta vaknar och kommer åter efter den långa vintern.

Att all snö inne i skogen nu också har smällt blir också tydligt, då bäckarna brusar fram och vattennivån på flera ställen är betydligt högre än den vanligtvis brukar vara. Jag tycker att den här bilden på den brusande vårbäcken, som också är ett vårtecken, därför passade fint att visa fram idag...

Njuter av solen i vinterkylan...

Ett råget stannar till på ett berg med vidsträckt utsikt. Hit når den ljumma eftermiddagssolen fram och hon passar på att riktigt njuta av den sol som om bara några månader kommer värma upp skogen. Än så länge gäller det dock att ta vara på den lilla värme som erbjuds. Om bara någon timme försvinner den och kylan kopplar då åter sitt grepp om skogen...

Ensam sångsvan...

I det mörka vårskogen lyses en kritvit, ensam sångsvan upp av det plötsligt starka solskenet. Synen blir nästan bländande, då solen träffar den vita svanen. Det hela blir till en nästan religiös upplevelse, då sångsvanen så tydligt utmärker sig mot det kolsvarta, spegelblanka vattnet och den nattsvarta skogen i bakgrunden...

Nyfiket rådjur...

I den vackra morgonrodnaden kliver ett nyfiket rådjur fram på fältet och ställer sig mitt framför mig och min kamera. Med nyfikna ögon spanar hon rakt in i det stora jätteögat (mitt objektiv). Naturligtvis gick det inte att undvika att fota det vackra rådjuret i detta magiska morgonljus...

Kolmårdsskogen tinar upp...

Sakta men säkert tinar Kolmårdsskogen upp. De tjocka isarna som legat som ett täcke på skogarnas mörka sjöar smälter allt mer och mer. Allt eftersom tiden går så börjar skogen återta sin "vanliga" profil, som jag minns den innan den bäddades in av det vita snötäcket. Även om det är vackert med vinter och snö, så är denna årstid den allra bästa i mitt tycke. När allt liv åter vaknar till liv och värmen kommer åter.

Den morgonen då jag gjorde den här bilden så var allt lugnt och stilla i skogen. Dimslöjorna dansade sakta fram över det allt mer sköra istäcket. Även om djuren inte ville visa sig denna stämningsfulla morgon, så blev det ändå en fantastiskt stämningsfull och fin förmiddag i skogen här vid sjön...