Havsörnen i "favorittallen"...

Morgonen är tidig även om den blå timmen sakta håller på att förvandlas till ett härligt vackert och solklart morgonljus. I "favorittallen" sitter en havsörn och spanar ut över det vidsträckta vyerna. Det är verkligen så stämningsfullt att få uppleva dessa magnifika fåglar i det här ljuset och inte minst på den här platsen med den gamla tallen...

Sädesärlan visar upp sig...

Sädesärlan visar på den här bilden stolt upp sig för fotografen, i samband med att den spring runt i det vårgröna gräset. Sannolikt är den lilla fågeln trött efter att ha flugit långt, kanske hela vägen från Afrika eller södra Europa. Det är alltid lika mäktigt att få möta denna lilla fågel, inte minst såhär i vårtid...

Att se vad som händer bakom huvudet...

En bild på vårt lands allra största hackspett - spillkråkan. Här satt denna ståtliga hane på en gammal tall och letade efter insekter att äta. Plötsligt tittade han sig omkring och det var då jag gjorde den här bilden. Som synes så ser denna fågel även ganska så bra vad som händer bakom huvudet. Spillkråkan är verkligen otroligt vacker i sin kolsvarta fjäderdräkt med endast lite rött på huvudet...

Älg i vårglöd...

En ensam älg vandrar försiktigt sin väg fram genom den täta slyskogen. Plötsligt lyses hon upp av vårsolens intensiva sken. I samma stund förvandlas slyskogen till en kavalkad av orangefärgad glöd. Ett vackert älgmöte i den nu sprudlande vårskogen...

Sommarnatt vid den lilla skogstjärnen...

Visar idag fram en bild på de gamla knotiga tallarna som växer precis intill liten skogstjärn. Den här bilden gjorde jag en sen sommarkväll då ljuset mer eller mindre höll på att försvinna och det blå ljuset infann sig. Jag tycker att de gamla silvertallarna träder fram som allra finast i just det här ljuset.

Stämningen den här kvällen minns jag så väl. Allt var precis stilla och tyst, bara några insekters surr hördes och en storlom som ropade från en större sjö längre bort i skogen. Tyvärr är det svårt att hitta sådana här platser i skogen nu mera, med gamla knotiga silvertallar. I mitt tycke är det väldigt oroande och minst sagt ledsamt att det blir allt färre gamla träd i våra skogar...

Tjädertider...

I den vårtid som nu råder, inne i de dunkla Kolmårdsskogarna är det inte alls otroligt om du springer på en speltokig tjädertupp. Ofta kan man både se och höra dem på håll, men ibland dyker de upp både snabbare och mer oförutsett än man kunnat ana. Här kommer två bilder från ett möte jag hade för några år sedan med en mycket revirlysten tupp som försvarade sitt berg med hull och hår...

Snart är de här...

Jag läste häromdagen att flyttfåglarna från Afrika nu börjat dyka upp i Stockholmsregionen. Tydligen är det första gången som det finns dokumenterat att dessa fåglar anlänt så pass tidigt på året. Det betyder att den svartvita flugsnapparen snart är här och sitter och sjunger. Jag längtar verkligen efter att få somna till den lilla fågelns skönsång på kvällarna. Den här bilden gjorde jag en sen sommarkväll förra året då hanen satt på en gren utanför holken och sjöng för honan...

Tittut!

Precis när jag ska trycka på knappen och göra en ny bild på stenknäcken så försvinner den plötsligt. Men lika plötsligt som stenknäcken försvinner, dyker det upp ett annat nyfiket ansikte i sökarbilden. Det är den nyfikna lilla ekorren som hittat till fågelmaten och samma plats som stenknäcken och de andra fåglarna brukar vara på...

Inne i skogens mörker...

Bakom en vägg av svartvita björkar, på en gren inne i skogens mörker - där sitter hon i lugn och ro och spanar. Ett oväntat, men oerhört efterlängtat möte med den stora grå lappugglan här i hemmaskogarna i Kolmården...

Njutande sparvuggla...

Den här våren har hittills varit mycket gynnsam med sparvugglemöten. Till en början var det dock inte så. Den lilla ugglan fanns verkligen ingenstans och mötena uteblev därför. Men alltefter som våren blev mer påtaglig och när värmen tillslut kopplade sitt grepp över kylan dök äntligen den lilla ugglan upp. Plötsligt blev det sparvugglemöten nästan varje dag - det måste vara detta som kallas för "ketchupeffekt"?!

Bilden jag visar fram här i inlägget är från ett mycket trevligt och fint möte i det härliga kvällsljuset, då den lilla ugglan satt och lapade värme från de varma solstrålarna. På bilden syns tydligt hur den lilla ugglan verkligen njuter! Ett minst sagt nära och fint sparvugglemöte i den härliga vårsolen och den underbara Kolmårdsskogen...

"Något" smyger förbi mig...

Precis som i vanliga fall är jag ute lagom då dagen gryr och det allra första ljuset orkar ned mellan träden. På en plats inne i skogen sitter jag och väntar för att något ska ske. Plötsligt hör jag ett flås och när jag vrider på huvudet går plötsligt en älg förbi, utan att se mig.

Försiktigt fortsätter hon förbi mig, stannar till för att lukta och äta lite på de små spröda grenarna och enarna som växer här. Den här morgonen bjöd på ett mycket stämningsfullt och fint älgmöte i det underbara blå morgonljuset...

Blåsippor...

När vårens allra första värme kommer dröjer det inte alls länge innan blåsipporna står där ute i skogarna. Så stolta och fina är de där de står i vårsolen och lapar de värmande solstrålarna. För mig har det genom åren blivit ett måste, att varje år få möta dessa små blommor i tidig vårtid. De små blommornas ankomst betyder mycket för mig och är på något underligt sätt ett måste för att mentalt inse att det faktiskt är vår. Idag visar jag fram en bild som är en dubbelexponering på två olika blåsippor och vinklar...

Sparvugglemötet i den gamla skogen...

Jag känner mig utstuderad och iakttagen, då jag försiktigt vandrar fram på den lilla stigen. Aktsamt sneglar jag upp mot grenverket och ser då ett par små, gula ögon studera mig. Inne i en äldre del av Kolmårdsskogen sitter hon - sparvugglan!

Noga följer hennes blick mig då jag tyst går stigen fram bredvid den gamla eken. Samtidigt som hennes blick följer mig noga, vajar hänglaven och hasseln aktsamt i den svaga vinden. Allt är så fint och så stämningsfullt; skogen, ljuset, ljuden, ja, hela upplevelsen! Mötet är på något sätt så perfekt och fulländat det nästan bara kan bli om jag hade kunnat regissera alltihopa själv. Men detta är naturen som visar upp sig från sin allra bästa sida.

Jag blir minst sagt hänförd av att få möta den lilla sparvugglan i denna vackra del av Kolmårdsskogen - "den gamla skogen"...

Ormvråk i morgonsol...

Längst upp i en gammal al sitter en ormvråk och spanar. Hennes kamouflage gör henne nästan till en del av trädet där hon sitter på den utböjda grenen. Endast ett tränat öga ser att hon verkligen är där uppe i trädet. Högt här uppe sitter hon alldeles utmärkt för att kunna njuta av morgonsolens varma, guldfärgade ljus som precis hunnit stiga över horisonten och träffat hennes nattsvala fjäderdräkt...