fredag 31 juli 2015

Trollsländor...

... har jag inte alls sett så många av den här sommaren, kanske beror det på den ihållande kylan och det eviga regnet?
Det får därför bli en bild från arkivet på trollslända.


torsdag 30 juli 2015

Rågeten och kidet i den dunkla skogen

Ett snabbt möte med en råget och hennes lilla kid, djupt inne i den dunkla Kolmårdsskogen...




onsdag 29 juli 2015

Storlommen och skogen

En bild på en av Kolmårdens alla storlommar, här i en skyddad vik en stilla kväll...


tisdag 28 juli 2015

Ugglekvällar

Kvällarna har varit många nu, som det har varit möjligt att möta den fina jordugglan ute på fälten här, norr om Norrköping. Den verkar ha fattat tycke för en gammal död björk, vilket jag tycker höjer stämningen i bilderna när den sitter i detta träd och spanar ut efter ett möjligt byte.

En kväll blev det ett extra möte, för efter jordugglan kom även en hornuggla och satte sig i samma träd!

En fantastisk kväll med två minnesvärda möten att få ha upplevt och bära med sig minnet ifrån...










måndag 27 juli 2015

En dimmig morgon i Kolmården

Tystheten är påtaglig, då jag blickar ut över det kuperade landskapet som Kolmårdskogen bjuder på. Det enda ljud som hörs är vindens sus i asparna och en liten bofink som sjunger längre in i skogen.

Lugnet och vyerna över den kuperade Kolmårdsskogen gör mig lugn, storheten ger mig en fantastisk känsla av frihet. En korps säregna kraxande ekar över skogens höga trädtoppar. Den är förmodligen långt bort över berget. Kraxandet ger mig den där känslan av vildmark och ödslighet. Plötsligt flyger en havsörn ut ur dimman och nästan rakt mot mig. Kanske är den på jakt efter något att äta?!

Skogen, så här en stilla, dimmig morgon är för mig en fantastisk upplevelse!
Här i Kolmårdsskogen är jag född, här har jag växt upp och jag vill inget hellre än att få fortsätta att leva här, för här är mitt hem...





torsdag 23 juli 2015

Nattens skuggor...

Det är när mörkret sänkt sig över vårt landskap, när skogens fasad mot fälten förvandlats till en kolsvart vägg av taggiga trädtoppar och fantasifigurer, som de väljer att komma fram och verka. Vilka dessa varelser/väsen är som rör sig i skog och mark, i skydd av mörkret, vet vi inte alltid helt och fullt?! 

Ibland kan vi ana deras skuggor i månens sken. Är det verkligen ett rådjur, en älg eller är det något "annat" som rör sig där borta i skogsbrynet?





onsdag 22 juli 2015

12 nya fågelbilder

Idag visar jag 12 olika fågelbilder från den senaste tiden...













tisdag 21 juli 2015

Min första bild på kronhjort

Jag kommer aldrig att glömma mitt allra första möte jag hade med en kronhjort (för dryga fyra år sedan). Mötet skedde då jag satt i ett gömsle vid ett fält långt in i Sörmlandsskogarna. Plötsligt då jag satt där, upptagen med att göra bilder på en dovhjortshind, klev den väldiga kronhjorten ut ur skogen. Den ställde sig precis i skogsbrynet, höjde huvudet och luktade åt mitt håll. Jag fick några bilder (tror det var fyra stycken) innan den återigen försvann in i den djupa skogen.

Allt gick så fort så bilden (här nedan) är inget jag blev speciellt stolt över. Men då jag tittar på den påminner den mig om det fantastiska mötet och framför allt hur svåra dessa djur är att fotografera. Så otroligt misstänksamma och medvetna om sin omgivning...


måndag 20 juli 2015

Avund och missunnsamhet

Avund, ett ganska kort och lätt ord att säga, men ett ord vars innebörd inte alltid verkar vara så lätt att förstå och ta till sig.


Jag tror att jag nästan dagligen möter människor som lider av avundsjuka. Det märks kanske inte alltid direkt, men förr eller senare så lyser avundsjukan igenom. Avund kan också inta olika former, ibland som en direkt "smocka" där något otrevligt kastas i ansiktet. Ibland kan avundsjukan istället komma smygandes, då man får reda på något bakvägen. Kanske är detta den värsta typen av avund och den som gör ondast i hjärtat?!


När avunden intar formen av missunnsamhet hos någon kan det bli riktigt otäckt.
Det finns faktiskt människor som inte klarar av att unna någon annan lycka och framgång. Det är då de allra, allra värsta sidorna kryper fram, när någon annan lyckats. Ett fenomen som jag nog aldrig riktigt har förstått. Det kan knappast vara något farligt med att någon annan lyckas!? Antar att dessa missunnsamma människor själv hade velat att folk runt om dem skulle vara glada för deras skull om de själva hade framgång och lyckades med något? Jag har svårt att föreställa mig att missunnsamhet och avund hade varit det de förväntat sig?


Att känna glädje över att någon annans framgång och lycka borde vara bland det finaste och härligaste man kan uppleva. För om en persons glädje kan delas av två personer eller kanske ännu fler, så har ju glädjen fördubblats!



fredag 17 juli 2015

Högsommar

Det går nog att säga att vi nu är mitt uppe i högsommaren. En ljuvlig årstid då det är svårt att inte njuta av det rådande vädret, även om jag många gånger föredrar lite svalare temperaturer för att kunna vistas i skogen. Det är ändå något speciellt med högsommaren och den frodiga växtligheten, de ljumma och ljusa nätterna och de badvänliga sjöarna.

Nu gäller det att ta vara på denna underbara årstid, innan vi går mot den svalare årstiden...






torsdag 16 juli 2015

Mycket...

Just nu är händer det lite för mycket, därför känns tröttheten ibland större än vanligt. En bild på ett sovande storlomspar, härifrån Kolmårdens djupa skogar får illustrera detta.


onsdag 15 juli 2015

Mitt möte med den stora älgtjuren

Efter att ha varit ute och utforskat nya marker här i Kolmården, hade jag och Gustav, på vägen hem ett fint möte med en ståtlig "udda tolvtaggare". Den gick och betade på en kraftledningsgata, i skydd av kvällens mörker. Detta är den absolut största älgtjuren jag någonsin har skådat här i Kolmårdsskogen. Nu förstår jag att det finns mycket mer än jag kan ana här i skogarna. Den kuperade miljön här i Kolmården, gör det möjligt för dessa älgar att gömma sig. Älgtjurar i den här storleken är såklart mästare på att gömma sig, då det finns en anledning till att de är så gamla.

Kanske var det just mörkret som gjorde den här "udda tolvtaggaren" lugn, då den inte hade speciellt bråttom därifrån när den upptäckt oss. Men tillslut lunkade den ljudlöst in i skogens skydd igen, mellan de små späda björkarna på kraftledningsgatan. Här är mina bilder från vårt fantastiska möte...





tisdag 14 juli 2015

Sömnigt rådjursmöte

För mig finns det inget som är så rofyllt som att ge sig ut en tidig morgon i skogen. Allt är stilla, allt är lugnt. I allt lugn får man uppleva hur naturen sakta, vaknar till liv igen efter den gångna natten.

Det var när solen hade gått upp över grantopparna och lyste på det ett av de nya hyggena, som jag hade ett ganska underligt mötet med en rådjursbock. Den stod där uppe på en höjd och spanade ut över hygget. Den var inte alls orolig, men verkade trött. Plötsligt blundade den och nickade till lite grann. Kanske hade den legat här och sovit under natten och var ännu inte riktigt vaken? Eller så var den trött efter en lång natts alla händelser?!